Hej jag heter Hannes
jag tycker det är sjukt roligt att konstatera mina tankar efteråt för mig själv.
Idag kände jag ett sånt stort hat och förakt så jag kom ihåg att memorera mina dialoger med mig själv. Usch, jag låter jävligt psykotisk kanske, men för kul skull. Jag väljer att vara lite luddig, pågrund av olika orsaker. Dessutom är jag för seg i skallen för att skriva nåt vettigt,
:::::::27:e Juli 2009::::::::
Hon, den jävla idioten, trodde att hon var nåt. Hon är en jävla second choice.
Hon använder fan rengöringsmedel för heltäckningsmattor som parfym/shampo. Luktar kemiskt avfall.
Hur gör man om man inte vet vad nån heter? Inte fan börjar man tilltala han/hon med random svenska namn.
Hon kallade mig idag för Jonas, Jocke, Jimmy och Hannes. Namnet Hannes fick jag höra oftast av nån oklar anledning, som inte hade någon logik i sig alls. Störde mig så extremt mycket på detta, men bara för att jag så lack så rättade jag inte henne. Istället ansträngde jag mig verkligen för att hitta svagheter hos henne, ansträngde mig för att vara ett jävla asshole.
Sedan hade vi såklart idioterna 2, 3 och 4.
2,
tror att han har nåt jävla makt över mig. Det har han också såklart. Men det kunde jag ju givetvis inte acceptera. Även här betedde jag mig som en riktig idiot. Ignorerade de flesta meningar som kom ur hans mun, som att han inte ens var värd att lyssna på. Fotograferade varenda rörelse han gjorde och skrattade sedan åt bilden. Han nämde nåt om hans flickvän. Jag sken upp som en sol och började genast sätta igång att tracka ner på deras förhållande och hur hon i smyg sög av främlingar på gatan för att har råd att betala sitt satelit-tv-tittande. I mitt eget huvud alltså.
3,
Var sjukt dryg idag. Hon är till skillnad från de första två idioterna en person som jag aldrig skulle tänkas hejja på om jag såg henne på stan. Hysterisk, dum, nästan så hon dumförklarar sig själv med bara hennes regular ansiktsutryck. Idag vart en redan halvirritation ett stort hat. Om jag ska vara ärlig så tror jag att fick hålla mig för skratt för att jag var så sjukt imponerad över hur folk har lyckats, med så dåliga förutsättningar som hon hade.
4
Är en helt vanlig tjej, supertrevlig faktistk, de få gånger jag pratat med henne. Men jag pallade inte att se henne stå och käka glass. Jag tänkte sjuka tänkar som jag vanligtvis inte ens tänker om mina värsta ovänner. Jag var så nära här att tappa självbehärskningen totalt och gå hem.
Har aldrig någonsin i mitt liv varit så jävla lättirreterad som jag varit idag. När jag gick bad jag om ursäkt till alla och det var verkligen menat, för jag har inte heller varit så jävla horig som jag är idag i hela mitt liv.
Samtidigt var det skönt. Jag höll verkligen inte emot. Mjo, lite grann kanske, men det var såklart av egoistiska skäl, att jag skulle förlora på det.
Haha, nu ska jag sova äntligen. Sorry för idag alla.
Kommentarer
Trackback