Varför tänker man så dåliga tankar ibland?
Jag har en sak att erkänna, jag är inte perfekt. Nu menar jag inte perfekt för andra, för det är ingen.
...
Men jag är inte perfekt för mig själv. Idag vart jag påmind om det. Jag tänkte dela detta med de som vill läsa. jag är inte stolt över detta och arbetar seriöst för att få bort det.
...
Jag skulle tvätta bilen med morsan idag. Var väl okej. Under tiden vi väntade i kön till biltvätten så passade jag på att springa över till Lidl för att handla nåt snask.
__________________________________________________
Och väl inne dröjjer inte länge innan den hemska och sjukt familiära känslan smyger sig på mig. Jag småler, tycker hela stället är ett jävla råtthål. Tittar på människor som köper bratwurst med tysk innehållsförteckning och det enda jag har i tanken är avsky och förundran över hur man kan leva så jävla lortigt.
Min hjärna filtrerar mina sinnen, jag ser bara det dåliga. Den absurt fula färgkombinationen och de feta kedjerökande småbarnsmammorna som står utanför och skryter om sina kassar mat som de handlat på lidlh. När jag i smyg kikar ner i kassarna ser jag att de till 90% består av ostkrokar och freeway cola.
Dessutom känner jag lukten i huset. Starka rengöringsmedel som ska lukta rosor, liljor eller apelsin. Det fräter i näsan på mig och jag bli spyfärdig. Ljuset i lokalen sköter sitt med. De starka lysrören flashar upp varrenda litet ömtåligt ansiktet och visar världen de allra fulaste skepnader som finns.
Jag hittar på historier om människor i kön och alla är såklart nedvärderade och/eller deprimerande. Föräldrar som köper 2 flak öl och en kartong panpizza till barnen. "Du fan, jag ska ha ett paket cigg också!" säger såklart mamman. "Ta ett till mig också!!" Säger fadern. Sen åker den lyckliga familjen hem till sig och firar en riktig lördag. Med cigg och öl till föräldrarna, och tysk, kvaltitetsmärkt , panpizza åt barnen.
Jag ryggar tillbaka och känner mig äcklad.
____________________________________________________________________
Nu är jag inte den personen som aldrig handlar mat på lidl, inte heller lever jag i ett hushåll där pengarna flödar och där kosten kommer ifrån närmaste stjärnkrog. Jag får helt enkelt bara såna här tankar ibland. Är det fel? Ska man dela med sig av sina sjuka tankar? Eller tycker bara folk att man är dum i huvet och helt jävla patetiskt?
...
Men jag är inte perfekt för mig själv. Idag vart jag påmind om det. Jag tänkte dela detta med de som vill läsa. jag är inte stolt över detta och arbetar seriöst för att få bort det.
...
Jag skulle tvätta bilen med morsan idag. Var väl okej. Under tiden vi väntade i kön till biltvätten så passade jag på att springa över till Lidl för att handla nåt snask.
__________________________________________________
Och väl inne dröjjer inte länge innan den hemska och sjukt familiära känslan smyger sig på mig. Jag småler, tycker hela stället är ett jävla råtthål. Tittar på människor som köper bratwurst med tysk innehållsförteckning och det enda jag har i tanken är avsky och förundran över hur man kan leva så jävla lortigt.
Min hjärna filtrerar mina sinnen, jag ser bara det dåliga. Den absurt fula färgkombinationen och de feta kedjerökande småbarnsmammorna som står utanför och skryter om sina kassar mat som de handlat på lidlh. När jag i smyg kikar ner i kassarna ser jag att de till 90% består av ostkrokar och freeway cola.
Dessutom känner jag lukten i huset. Starka rengöringsmedel som ska lukta rosor, liljor eller apelsin. Det fräter i näsan på mig och jag bli spyfärdig. Ljuset i lokalen sköter sitt med. De starka lysrören flashar upp varrenda litet ömtåligt ansiktet och visar världen de allra fulaste skepnader som finns.
Jag hittar på historier om människor i kön och alla är såklart nedvärderade och/eller deprimerande. Föräldrar som köper 2 flak öl och en kartong panpizza till barnen. "Du fan, jag ska ha ett paket cigg också!" säger såklart mamman. "Ta ett till mig också!!" Säger fadern. Sen åker den lyckliga familjen hem till sig och firar en riktig lördag. Med cigg och öl till föräldrarna, och tysk, kvaltitetsmärkt , panpizza åt barnen.
Jag ryggar tillbaka och känner mig äcklad.
____________________________________________________________________
Nu är jag inte den personen som aldrig handlar mat på lidl, inte heller lever jag i ett hushåll där pengarna flödar och där kosten kommer ifrån närmaste stjärnkrog. Jag får helt enkelt bara såna här tankar ibland. Är det fel? Ska man dela med sig av sina sjuka tankar? Eller tycker bara folk att man är dum i huvet och helt jävla patetiskt?
Kommentarer
Postat av: n.
BOJKOTTA LIDL!
Trackback
